Söndag 24 september

Äntligen är det så dags igen för årets segling i Grekland och dagen har kommit för avfärd till Poros. Allan har lagt ner ett stort jobb för att sy ihop arrangemanget med alla turer kring byte av båtar och besättningar. Efter en lång resa som börjar med tidig väckning, kl 04.00, i Stenungsund landar vi i Aten vid 12-tiden, lokal tid. Efter flera timmars bussresa är vi så framme vid kajen i Galatas och med taxibåt når vi lätt Poros och vi går iland alldeles intill uthyraren av våra båtar, Navigare Yachting. Efter diverse bestyr och middag iland avslutas kvällen med samvaro i sittbrunnen och planering av morgondagens segling.

 

Måndag 25 september

Vi vaknar förväntansfulla till en strålande dag. Rutinerna fastställs omedelbart, vilket innebär att varje morgon måste inledas med Gammeldansk. Frukost serveras och därefter klargöring för avgång. Torsten lämnar Poros vid 9-tiden och strax efter kastar även vi loss. Vi inväntar Allan, som måste hissa ankaret eftersom hans båt låg förtöjd med aktern mot kajen. Under den manövern ser dom ut att ha någon sorts problem och vi vänder om för att höra efter vad det är. ”Klara” kommer snart igång och vi går sakta ut genom det södra inloppet. Fördröjningen visade sig vara en oplanerad kontroll av vattendjupet på den sandbank som fanns alldeles utanför kajen. Senare fick vi höra att ”Johanna” också hade ”kollat djupet” på samma plats.

 

Efter en timmas segling ankrar vi i viken innanför ”Paddan”, Nisos Soupia. Öns siluett påminner starkt om en vilande padda, därav namnet. Första doppet tas i det härliga och klara vattnet. Vi njuter av tillvaron och efter lunch och ytterligare bad hissar vi ankaret och vi styr med kurs mot Limin Idra, hamnstaden på norra sidan av ön Hydra (Idra). Vi anlöper 13.30 och finner att hamnen redan är nästan full men lyckas tränga oss in mellan en grek och en tysk.

 

Innan kvällen har allt fler båtar kommit slutligen ligger tre rader packade med ankrade båtar utanför varandra. Det utbryter ett mindre kaos när hamnvakten plötsligt meddelar att alla båtar från greken t.o.m. tysken vid sidan om oss måste försvinna eftersom en färja skulle komma kl. 18.00. Det gavs ingen pardon utan alla måste bort, så ankare hissades och båtar letade sig ut i bassängen för att hitta ny förtöjning i den redan överfulla hamnen. Just när det var vår tur att kasta loss och skulle till att hissa ankaret kom hamnvakten tillbaka och meddelade att det kommit kontraorder och vi kunde ligga kvar. Vi promenerar runt i den idylliska stadens centrum och damerna kollar sortimentet i de flesta affärerna. En trevlig restaurang, The Garden of Taste, hittar vi i en gränd och kvällen blir trevlig i goda vänners sällskap.

 

Tisdag 26 september

Natten har varit ganska orolig med mycket spring på däck. Det har regnat och någon trampade ner sprayhooden med ett brak. Vi återställde ordningen i sittbrunnen och därefter tog Bertil och jag en promenad för att möta morgonen och se staden vakna upp. Först kl. 12.30 hade båtarna utanför oss trasslat upp sina ankare så vi kunde kasta loss och ta upp vårt ankare. Det gick utan problem och vi lämnade hamnen med kurs mot Porto Khali på Argolis-uddens SV del, en hamn som rekommenderades i Piloten som en lugn och skyddad natthamn med goda förtöjningsmöjligheter. Allan gör oss sällskap medan Torsten drar iväg mot Leonidos, tvärs över Argolikosbukten för att besöka ett kloster, som ligger i bergen ovanför den lilla hamnen.

 

Väl framme i Porto Khali ser det ut att finnas gott om plats vid kajen, på ömse sidor om en större katamaran, och vi förbereder ankring och förtöjning. Men ägaren till katamaranen är helt avvisande till att vi ska tränga oss in intill hans båt. Stämningen kändes inte bra så vi valde att flytta oss. Men elände! Vi satt fast i en kätting, som inte lät sig rubbas. Ankarspelets säkring och huvudsäkringen löste. När ankaret väl satt den fast i en kätting vars länkar var ca 12 cm med stolpar, så det var ingen vanlig kätting för segelbåtar. Den grova kättingen hade kilat fast sig mellan ankarets båda flyn och läggen. Vi lyckades frigöra ankaret och det kändes som att det var bäst att lämna denna hamn och söka något bättre. Siktet inställdes nu på en vik någon distansminut innanför fyren Vrak Kaloyreros, på södra stranden av inloppet till Porto Khali. Vi fann en lugn och fin vik och lät ankaret gå för att ligga på svaj. Nu kändes det bra och vi kunde njuta av drink, bad och lunch.

 

Natten var mycket lugn och stillsam och morgonen grydde till vad som såg ut att bli en härlig dag. Morgonprocedur, bad och frukost blev en fin inledning. Vi bestämde att vi skulle försöka gå in till Spetsai, hamnstaden på Nisos Spetsai, (Nisos betyder ön) för att se om vi kunde ligga där nästa natt. Ankaret upp och kursen sätts mot nya mål. Vi går den korta sträckan rakt söderut mot Spetsai och anlöper hamnen 12.00. Det visar sig att den inre hamnen är helt fylld av båtar men vi lyckas förtöja vid insidan av yttre piren. Det var mycket skvalpigt där så vi bestämmer att efter proviantering så lämnar vi och ser om vi kan ankra i naturhamnen på öns NV sida.

 

När vi tillsammans med Allan kommer in i viken Ak. Vaiza har Torsten just återvänt från klosterlivet och håller på att ankra. Ett lyckat sammanträffande utan att vi visste om att vi hade samma mål och att vi råkade komma samtidigt! Vi ankrar och förtöjer långsides ”Johanna”, och Torsten och Sten tar en lina från vår akter och ror iland och förtöjer oss i ett pinjeträd. Dom själva har akterförtöjning i en sten. Allan ankrar på svaj, strax intill. Magnus tar en simtur med cyklop och kollar ankarfästet och vi får tajta upp vår kätting lite bättre så att ankaret biter. Nu ligger vi säkert. Inför natten begär vi skilsmässa från ”Johanna” och vi glider isär med ankare och landförtöjning säkrade. Under natten kommer regn och det blåser upp. Allans båt snor runt i den kraftiga vinden där han ligger på svaj, men vi ligger helt lugnt och stabilt.

 

Torsdag 28 september

Vi vaknar till åter en härlig morgon med de vanliga ceremonierna och vi gör oss strax klara att gå. När Allan ska ta upp sitt ankare visar det sig att han fått ett annat ankare på kroken. Efter ett visst besvär lossnar skräpet och vi går alla med kurs mot Ermioni. Vinden är frisk S 6-7 m/s och den ökar till 10 m/s när vi passerat Spetsai och får öppen sjö från syd. Sjön är här ganska grov och man tänker att det faktiskt är öppen sjö ända från Egypten och Libyen! Vi anropas av Allans båt via VHF 72 och får veta att det finns gott om plats vid kajen inne i den U-formade bassängen i Ermionis hamn. Förtöjning och väl i maskin. Hamnen och Ermioni stad ser lovande ut för en lugn natt.

 

Fredag 29 september

Bertil och jag tar en tidig morgonpromenad i hamnen och konstaterar att fiskarna lever gott på vad som kommer ut från diverse utsläppspunkter. Vi ser fram emot att EU kan sätta press på medlemsstaterna att snarast ordna till sina avloppssystem, vilka man med förkärlek låter mynna ut i hamnbassängerna. När vi håller på med förberedelserna för avgång hörs plötsligt ett skrik från salongen: ”Hjälp, vi har fått objudna gäster ombord! Det finns en stor kackerlacka i ett av skåpen! Ta bort den!”. Minsann är det inte en stor brun, glansig sak, ca 4 cm, som försöker gömma sig bakom skålarna i skåpet! Jag lyckas få tag på krabaten och lyfter ut den i ett av spröten och slänger den i vattnet. Den har troligen följt med bland grönsakerna.

 

Vid 11-tiden är det dags för avgång och alla tre båtarna går i lugnt tempo i den svaga vinden med sydlig kurs mot Nisos Dhokos. Vi ankrar i viken Ormos Skindou’s västra sida, Derrik Cova. Enligt Piloten måste man se upp för en grov, och Torsten och jag kollar med cyklop att ankaret kan fällas utan att vi fastnar. Mycket riktigt syntes kätting i olika riktningar som en stjärna. Antagligen har det legat en större boj här tidigare. Efter ankring förtöjer vi med lina iland och känner oss trygga där vi ligger.

 

Vattnet är mycket fint och exotiska fiskar simmar runt benen när vi badar. Längst inne i viken ligger en liten enkel hamn för mindre fiskebåtar. En ung kvinna ror tvärs över den inre viken för att sätta garn. När hon lagt ut garnet ska hon avsluta med att göra fast ändan på telnen i en sten. Stående upp i ekan böjer hon sig fram och tar tag i stenen, men det bär sig inte bättre än att ekan glider ut och hon faller pladask på magen i vattnet, till stor förnöjelse för oss som tittar på. Kvinnan ser inte ledsen ut och senare på kvällen ror hon runt och dörjar efter bläckfisk.

 

Eftermiddagen innebär mycket bad och snorkling i det klara vattnet, utbyte av läskande drinkar och trevligt umgänge. Kvällen är mycket fin och vi njuter i fulla drag av den ljuvliga, ljumma kvällsbrisen. När solen gått ned breder sig en fantastisk stjärnhimmel ut över oss.

 

Lördag 30 september

Jag väcks tidigt, 04.00, av en galande tupp och en fiskebåt, som passerar tätt intill vår båt. När jag före soluppgången sitter i sittbrunnen hör jag den envetna tuppen, och dessutom kacklande vildkalkoner, som uppehåller sig i buskagen nära stranden. Först undrar jag om det är sviter efter kvällens övningar, men när jag ser en vit kalkontupp känner jag mig lugn igen. Bukten ligger spegelblank i ett svagt morgondis. Solen stiger sakta över bergen på Nisos Dhokos och man känner sig tagen av stämningen och blir nästan religiös.

 

Efter frukost lättar vi ankar 09.30 och går i svag vind mot Nisos Soupia, ”Paddan”, där vi ankrar 11.45 för en sista omgång bad. Vinden ökar och vi bestämmer oss för att dra in mot Poros. Vi rullar ut både genua och stor i en fin bris när vi rundat Nisos Spathi. 14.30 förtöjer vi i Poros hamn, långsides. Nu vidtar den tråkiga delen av äventyret, nämligen att packa och göra klart för avmönstring. Det återstår emellertid ännu en kväll ombord innan vi lämnar Poros och vi avslutar med att äta en utsökt måltid med soppa som förrätt och svärdfisk till huvudrätt på en restaurang vid hamnen.

 

Söndag 1 oktober

Efter en natt med minimal sömn stiger vi upp 06.00 för att göra oss klara att ta färjan till Pireus. Bageriet hade inte öppet och det blev istället en något ovanlig meny bestående av kokt ägg, sockerkaka och gammeldansk. Det smakade förträffligt. Därefter startar hemresan och åter på svensk jord tar vi ett vemodigt avsked av våra seglarvänner och vi skiljs med förhoppningen att vi kan göra en ny greklandssegling nästa år igen.

 

Noterat av

Bengt H Jonsson

 

S/Y ”Aldarion”, Bavaria 44

Bertil, Bengt H, Britt-Marie, Per-Anders, Monica, Sture

 

S/Y ”Johanna”, Bavaria 44

Kerstin, Torsten, Lena, Sten, Kristina, Magnus Sterky, Stig, Erja, Tommy       

 

S/Y ”Klara””, Bavaria 39

Eva, Allan, ”Ecke”, Birgitta, Carin, Berndt