Hans Oskarsson är en känd seglarprofil från Stenungsund och har seglat många olika typer av kölbåtar, även H-båt, och han berättade för cirka 30 intresserade åhörare hur det är att segla på Hakefjorden. Nedan följer ett kort sammandrag från föreläsningen.

Hans började att segla H-båt i början av 90-talet och det började med att han seglade med en kompis i S-184 och nådde framgångar lokalt. Därefter seglade han tillsammans med Johnnie Berntsson, för att sedan skaffa en egen H-båt, med vilken han blev svensk mästare.

Hans har tittat på de förhållanden som råder på det tilltänkta banområdet för SM, vilket ligger direkt söder om Snöholmarna. Banområdet ger utrymme för banben på knappt 1 nm.
 
Hans uppger att banområdet inte bjuder på vindar med jämna vindvrid, utan vinden störs av kringliggande öar och detta skapar lokala vindvrid. Banområdet ligger i anslutning till farleden, vilket gör att banor kommer att placeras på ett sätt så att de inte ligger över denna. På banområdet finns det normalt vind, men att den kan variera mycket. För att hantera detta krävs att man är aktiv under seglingarna och tittar efter vindbyar, samt planerar seglingen för att knyta ihop de vindbyar som finns över banområdet.

Vid sydlig vindriktning är vattnet tämligen platt och det förkommer vindvrid nära Bärby holme. Bästa seglingen vid denna vindriktning är att segla när fastlandet, för att få de bästa vind och strömförhållandena. Vindriktning ger ofta bra segling.

Vid sydvästlig vindriktning påminner förhållandena mycket om de vid sydlig. Det som skiljer är att kryssmärket hamnar närmare farleden och där bygger det upp krabb sjö, samt att det är mycket vindvrid runt området för kryssmärket. 

Vid västlig vindriktning är vattnet normalt platt, med en massa skift över hela banområdet. här är det viktigt att man planerar sin segling och aktivt ser till att man knyter samman vindbyarna. Hans berättar om Collberg som under slutet av 90-talet seglade på Hakefjorden och seglade mest mitt i banområdet, men som hela tiden knöt ihop vindbyarna och på detta sätt kunde besegra alla lokala förmågor. När vinden är lätt blir den något stabilare, men det kan då finnas möjlighet att hämta vind på kanterna av banområdet på grund av sjöbrisen. Strömmen är konstant över banområdet i denna vindriktning och den behöver man inte ta särskild hänsyn till.

Vid ostlig vindriktning är vattnet platt och vinden är ganska stabil, men vinden vrider motsols vid land. För det fall vinden går över på en mer sydostlig riktning, kommer vinden också att bli mycket mera vridig.

Vid nordlig vindriktning är vinden normalt mycket stabil och vattnet är ganska platt. I denna vindriktning bör man tänka på den utgående strömmen.

Vad gäller sjöbrisen brukar den börja i banområdet som mindre lokala företeelser innan den riktiga sjöbrisen bryter igenom utifrån havet. Det medför att vindarna blir mycket ostabila inledningsvis, men när den riktiga sjöbrisen bryter igenom kommer vinden att vrida över mot väst.

Slutorden från Hans är att ta vara på alla vindvrid som förekommer på banområdet och knyt ihop vindbyarna. För att lyckas med detta krävas att man är aktiv i sin segling och planerar den med god framförhållning, både på kryssen och länsen. Gå ut tidigt på banområdet och kontrollera rådande förhållanden.

NYTTJA DEN SKIFTIGA VINDEN!