"Ibland har man tur"

  • 14 mar 2011

Läs Simon Pedersens egen berättelse om hur han vann Tjörn Runt 2010.

 

Ibland har man tur
73 år gammal och ett brinnande intresse för båtar har gett mig ett långt seglarliv. Det hela började i Aalborg vid Limfjorden, där jag växte upp. Vi var ett pojkgäng, som seglade i våra småbåtar och som besättning på de stora båtarna.
På 40- och 50-talet hade mycket få segelbåtar motorer installerade, man manövrerade för segel i hamnar och genom de många klaffbroar som Limfjorden är full av. Dessutom fick man ofta kryssa långa dagsdistanser eftersom fjorden går öst/väst och det är långt mellan hamnarna. Den typ av båt som som lämpade sig bäst för dessa förhållanden var en långsmal båt med fenköl. Populära båtar på den tiden var drake, nordisk kryssare, skärgårdskryssare, IOD, R-båtar och liknande. I sådana båtar har jag seglat hela mitt liv.
Under min chalmerstid kom jag en gång seglande till Stenungsund och förälskade mig genast i Eric Lugners B-22:a Bohéme (S223) som låg och glänste ensam vid sin boj mitt i sundet. Så snart jag fick råd köpte jag mig också en B-22:a, Sirocco (S13). Eric och jag deltog bl.a. i den första Tjörn Runt 1964, där Eric slog mig med få sekunder vid målgången. De 15 deltagande båtarna seglade motsols runt Tjörn och både start och målgång var inne i sundet.
Birgit sjösattes 1984
Många år och en del båtar senare, när jag åter bodde i Aalborg, bestämde jag mig för att det skulle   vara slut med kappseglandet.
Min fru Birgit önskade en båt med rejäla bekvämligheter såsom motor, ståhöjd, separat toalett, akterruff och värme. Resultatet blev ”Birgit”, som sjösattes våren 1984. Båtens  huvudmått är 16,20 x 3 x 2,30. 
Det vackra skrovet över vattnet har jag med Reimers tillåtelse stulit från hans Swede 55 med smärre ändringar. Stävkurvan är ändrad och häcken är förlängd med 23 cm. Båda delar har gjorts för att jag tyckte det såg bättre ut och har inte haft någon inverkan på vattenlinjelängden. Skrovet under vattenlinjen är däremot annorlunda, allt inkl. köl och roder är av egenkonstruktion. Det mycket stora balansrodret utan skädda och den korta kölen gör att båten manövrerar suveränt under alla förhållanden. Skrovet är byggt av Båtbyggarna i Rönnäng medan resten, inkl. köl och roder är byggt på egen verkstad. Skrovet är av plast medan däck, sittbrunn, ruff, akterruff osv. är i trä. Eftersom det var min första båt med motor blev det rejäla grejor, 42 hk 18” propeller folding.                                                                 
Birgit fick 2004 en ny starkt förenklad rigg med kolfibermast och liten förtriangel. 
Till båten hör idag endast tre segel: en fock, ett storsegel och en plan relativt liten spinacker. Minskning av segelareal föregår endast genom att reva storseglet. Alla fall, trim- och revlinor är förda till sittbrunnen på ett sådant sätt att man aldrig behöver gå på däck, utom vid spinackersättning.   
Fördelen vid denna konstruktion är att två personer lätt kan segla båten under alla väderförhållanden och att den i trånga farvatten kryssar bra för bara storsegel. Nackdelen är att båten endast seglar optimalt i vindstyrkor över 7 m/sek.
Ett perfekt team
Båten har, förutom Tjörn Runt 2009 och 2010 endast deltagit i en kappsegling för 25 år sedan. Efter Tjörn Runt 2009, där min besättning bestod av min danske svåger Bjarni Jensen, Björn Staffas och Ulric Ceder, avtalade vi att vi skulle segla nästa års Tjörn Runt igen. Bjarni har lång seglingserfarenhet och har varit skeppare på båtar över Atlanten. Som arbete kör han lotsbåtarna i Dragör Lodseri. Björn har också seglat över Atlanten och 
är skeppare på sin charterbåt Stephanie. Han är bl.a. en bra navigatör och känner till varenda sten runt Tjörn. Ulric är segelmakare och kappseglar i egen båt. Tillsammans utgjorde de ett perfekt team. De skötte allt och lät mig koncentrera mig om att hålla fart i båten. Väderutsikten samt vetskapen om att strömmen i Hakefjorden var svagt utgående medförde att det var ett gäng glada gossar som seglade ut till startlinjen vid 2010 års Tjörn Runt. Vilken tur! Mycket vind och kryss! Här var vi på hemmabana.
Strategin höll hela vägen
Strategin var att starta en bit nere på linjen, lita på att vi lätt kunde slå oss fria med hjälp av vår höga båtfart, sedan gå mellan Källön och Brattön, fortsätta med fri vind och långa slag hela Haken ut och inte gå in mot Tjörn förrän vid Katten. Detta visade sig vara rätt och att vi fick några rejäla lyft på fastlandssidan skadade ju heller inte. När vi rundade Tjörne Kalv hade vi skapat det mesta av det försprång, som vi hade vid målgången. På sträckbogen förbi Klädesholmen och genom sundet vid Flatholmen förstod vi att vi nog låg bra till för det var nästan tomt på båtar. Vi hade redan bestämt oss för att gå igenom Kyrkesund eftersom vi var överbevisade om att vi skulle kunna föra vår plana spinacker utan problem. Det visade sig vara riktigt. Vi kom mycket snabbt genom sundet och hade därefter perfekt spinackersegling genom Stigfjorden och över mållinjen. Tjörn Runt 2010 var en härlig upplevelse för mig. Jag vill gärna tacka min besättning, som skötte allt perfekt. Tack också till de gamla vännerna från Stenungsund, som ordnade med båtplats och annat trevligt.
Simon Pedersen, Skeppar

Ibland har man tur

73 år gammal och ett brinnande intresse för båtar har gett mig ett långt seglarliv.

Det hela började i Aalborg vid Limfjorden, där jag växte upp. Vi var ett pojkgäng, som seglade i våra småbåtar och som besättning på de stora båtarna. På 1940- och 50-talet hade mycket få segelbåtar motorer installerade, man manövrerade för segel i hamnar och genom de många klaffbroar som Limfjorden är full av.

Dessutom fick man ofta kryssa långa dagsdistanser eftersom fjorden går öst/väst och det är långt mellan hamnarna. Den typ av båt som som lämpade sig bäst för dessa förhållanden var en långsmal båt med fenköl. Populära båtar på den tiden var drake, nordisk kryssare, skärgårdskryssare, IOD, R-båtar och liknande. I sådana båtar har jag seglat hela mitt liv.

Under min chalmerstid kom jag en gång seglande till Stenungsund och förälskade mig genast i Eric Lugners B-22:a Bohéme (S223) som låg och glänste ensam vid sin boj mitt i sundet. Så snart jag fick råd köpte jag mig också en B-22:a, Sirocco (S13). Eric och jag deltog bl.a. i den första Tjörn Runt 1964, där Eric slog mig med få sekunder vid målgången. De 15 deltagande båtarna seglade motsols runt Tjörn och både start och målgång var inne i sundet.

Birgit sjösattes 1984

Många år och en del båtar senare, när jag åter bodde i Aalborg, bestämde jag mig för att det skulle vara slut med kappseglandet. Min fru Birgit önskade en båt med rejäla bekvämligheter såsom motor, ståhöjd, separat toalett, akterruff och värme. Resultatet blev ”Birgit”, som sjösattes våren 1984.

Båtens huvudmått är 16,20 x 3 x 2,30. Det vackra skrovet över vattnet har jag med Reimers tillåtelse stulit från hans Swede 55 med smärre ändringar. Stävkurvan är ändrad och häcken är förlängd med 23 cm. Båda delar har gjorts för att jag tyckte det såg bättre ut och har inte haft någon inverkan på vattenlinjelängden. Skrovet under vattenlinjen är däremot annorlunda, allt inkl. köl och roder är av egenkonstruktion. Det mycket stora balansrodret utan skädda och den korta kölen gör att båten manövrerar suveränt under alla förhållanden.

Skrovet är byggt av Båtbyggarna i Rönnäng medan resten, inkl. köl och roder är byggt på egen verkstad. Skrovet är av plast medan däck, sittbrunn, ruff, akterruff osv. är i trä. Eftersom det var min första båt med motor blev det rejäla grejor, 42 hk 18” propeller folding. Birgit fick 2004 en ny starkt förenklad rigg med kolfibermast och liten förtriangel. 

Till båten hör idag endast tre segel: en fock, ett storsegel och en plan relativt liten spinacker. Minskning av segelareal föregår endast genom att reva storseglet. Alla fall, trim- och revlinor är förda till sittbrunnen på ett sådant sätt att man aldrig behöver gå på däck, utom vid spinackersättning. Fördelen vid denna konstruktion är att två personer lätt kan segla båten under alla väderförhållanden och att den i trånga farvatten kryssar bra för bara storsegel. Nackdelen är att båten endast seglar optimalt i vindstyrkor över 7 m/sek.

Ett perfekt team

Båten har, förutom Tjörn Runt 2009 och 2010, endast deltagit i en kappsegling för 25 år sedan. Efter Tjörn Runt 2009, där min besättning bestod av min danske svåger Bjarni Jensen, Björn Staffas och Ulric Ceder, avtalade vi att vi skulle segla nästa års Tjörn Runt igen.

Bjarni har lång seglingserfarenhet och har varit skeppare på båtar över Atlanten. Som arbete kör han lotsbåtarna i Dragör Lodseri. Björn har också seglat över Atlanten och är skeppare på sin charterbåt Stephanie. Han är bl.a. en bra navigatör och känner till varenda sten runt Tjörn. Ulric är segelmakare och kappseglar i egen båt. Tillsammans utgjorde de ett perfekt team. De skötte allt och lät mig koncentrera mig om att hålla fart i båten.

Väderutsikten samt vetskapen om att strömmen i Hakefjorden var svagt utgående medförde att det var ett gäng glada gossar som seglade ut till startlinjen vid 2010 års Tjörn Runt. Vilken tur! Mycket vind och kryss! Här var vi på hemmabana.

Strategin höll hela vägen

Strategin var att starta en bit nere på linjen, lita på att vi lätt kunde slå oss fria med hjälp av vår höga båtfart, sedan gå mellan Källön och Brattön, fortsätta med fri vind och långa slag hela Haken ut och inte gå in mot Tjörn förrän vid Katten. Detta visade sig vara rätt och att vi fick några rejäla lyft på fastlandssidan skadade ju heller inte.

När vi rundade Tjörne Kalv hade vi skapat det mesta av det försprång, som vi hade vid målgången. På sträckbogen förbi Klädesholmen och genom sundet vid Flatholmen förstod vi att vi nog låg bra till för det var nästan tomt på båtar. Vi hade redan bestämt oss för att gå igenom Kyrkesund eftersom vi var överbevisade om att vi skulle kunna föra vår plana spinacker utan problem. Det visade sig vara riktigt. Vi kom mycket snabbt genom sundet och hade därefter perfekt spinackersegling genom Stigfjorden och över mållinjen.

Tjörn Runt 2010 var en härlig upplevelse för mig. Jag vill gärna tacka min besättning, som skötte allt perfekt. Tack också till de gamla vännerna från Stenungsund, som ordnade med båtplats och annat trevligt.

Simon Pedersen, Skeppar